Duvhök (Accipiter gentilis)

Utbredning: Duvhöken häckar i hela Sverige utom på kalfjället. Den är knuten till grövre barrskogsområden. Häckningstätheten varierar med högre täthet i södra Sverige med ca 4 par/100 km² till 1-2 par/100 km² i norra Sverige. Den svenska populationen beräknas till 6 000-8 000 häckande par.

Flyttning: De äldre duvhökarna är stannfåglar medan ungfågelströvtåg riktas åt alla håll i september till november samt i mars och mitten av april.

Häckning: Duvhöken häckar uteslutande i skog och boet byggs i träd, oftast i gammal skog. De 1-5 äggen läggs i slutet av april i mellansverige och ruvas 35 dygn. Ungarna är kvar i boet 35-40 dygn.

Föda: Duvhöken föredrar att jaga i äldre skog medan den undviker yngre skogsbestånd. Under häckningstid lever duvhöken framförallt av medelstora till större fåglar som skogshöns, duvor, trastar och kråkfåglar medan de under vintern till stor del livnär sig på ekorrar. Duvhökar i jordbruksområden tar även en hel del fältvilt som fälthare och fasan. Även smågnagare ingår i menyn.

Hot: Det största hotet mot arten är avverkningar av äldre "slutavverkningsmogen" skog. Dels försvinner häckningslokaler för duvhöken och dels kan utarmningen av skogslandskapet leda till att mindre förekomst av bytesdjur samt sämre möjlighet att jaga.

Under 1950 och 1960 talet påverkades duvhöken negativt av miljögifter, framförallt kvicksilver. Lokalt har nedgången i populationen varit betydande de senaste årtiondena.

Arten är fridlyst i Sverige.