Smålom (Gavia stellata)

Utbredning: Smålommen häckar sparsamt eller sällsynt i Halland, Jönköpings län Dalsland, Västergötland samt från Värmland, Närke Västmanland, Dalarna och Gästrikland upp till lappmarkerna. Från Medelpad och Ångermanland och norrut förekommer den häckande i ett band efter kusten och i fjällområdena med angränsande skogsomåden medan den saknas i norrlands inland. Den svenska populationen beräknas 1998 till 1 200 - 1 400 par. (Eriksson & Lindberg. Projekt LOM - Inventeringsrapport 1997).

Flyttning: Smålommen flyttar i september till november till västra Europas kustområden. Den återkommer i början av maj till södra och mellersta Sverige och senare till norra Sverige..

Häckning: Smålommen häckar främst i mindre sjöar, tjärnar och myrgölar som oftast är fisklösa. Karaktäristiskt för häckningsplatsen är att den har låga gungflystränder eller små gungflyholmar, fri sikt (några hundratal meter) och en klarvattenyta som är tillräckligt stor för att den skall kunna lyfta. Paret håller troligen ihop livet ut och återkommer till samma häckplatser år efter år. Levnadsåldern är troligtvis rätt hög och arten har låg reproduktion ca 0,5 ungar per par. De i regel 2 (1-3) äggen ruvas minst 31 dygn. Ungarna blir flygga efter 7 veckor. Genom födobrist får de smålomspar som lyckas med häckningen i regel endast en flygg unge.

Föda: Smålommen lever huvudsakligen av fisk som den jagar i närbelägna större sjöar eller i havet. Den kan flyga flera mil till sina fiskeplatser och återkommer till häckningssjöarna med en fisk åt gången. Storleken på bytesfiskarna är mellan 9-20 cm med en vikt på 10-100 g. Den äter också kräftdjur, smågrodor, blötdjur och insekter.

Hot: Det största hotet mot arten är utdikning av våtmarker och torvtäkt samt störning på häckningslokaler i form av friluftsliv under häckningstid t ex sportfiske. Försurningen med minskad andel fisk är också ett hot.

Utplantering av matnyttig fisk i smålomstjärnar måste undvikas liksom framdragande av skogsbilvägar och leder i anslutning till artens häckningslokaler.

Stora fluktuationer i vattennivån i häckningstjärnarna spolierar häckningar så dikningar och dämningar måste undvikas.

Smålommen är fridlyst i hela landet.

Storlom (Gavia arctica)

Utbredning: Storlommen häckar sparsamt till tämligen allmänt i insjöar i hela landet utom längst i söder och i fjällens lavregion. Ett fåtal par är kusthäckande i Bottenhavet och Bottniska viken. Den svenska populationen beräknas 1998 till 5 500 – 7 000 par vilket är 50 % av beståndet av storlom i västra Europa (Eriksson & Lindberg. Projekt LOM - Inventeringsrapport 1997)

Flyttning: Storlommen flyttar i september till november till dels till östra delen av Medelhavet och Svarta havet dels i mindre utsträckning till västra Europa. Den återkommer i april och maj. I senare delen av maj berörs norra Sveriges kuster av ett massivt sträck av storlom på väg upp till häckplatserna på den arktiska tundran.

Häckning: Storlommen häckar i klarvattensjöar med störst täthet i örika vatten. Boet placeras nästan uteslutande på öar, särskilt mindre holmar och skär. Balen är en enkel plattform vid vattenbrynet. Kulle består av 2 ägg och ruvas 28-30 dygn och ungarna blir flygga efter 60 dagar.

Ungproduktionen är låg, särkilt i större sjöar (över 10 km²) i södra och mellersta Sverige samt en del norrländska vatten. Endast 30 till 40 % av storlomsparen lyckas med häckningarna och reproduktionstalet variera något år från år och för olika regioner i Sverige. Det ligger på 0,3-0,6 ungar per par.

Föda: Födan utgörs huvudsakligen av fisk men den äter också kräftdjur, ringmaskar och blötdjur.

Hot: Det största hotet mot arten är försurning med minskad fisktillgång, ökad miljögiftsbelastning (kvicksilver, DDT och PCB) samt störning från friluftsliv t ex genom båtar, kanoting, sportfiske och bad. Den senare problematiken innebär att ruvande lommar störs ut från bobalen varvid äggen rövas av djur eller utsätts för höga eller låga temperaturer så att äggen dör. Det finns ett klart samband mellan vackert väder i maj då friluftslivet aktivitet är stor och låg ungfågelreproduktion av storlom.

Skydd av häckningslokaler genom landstigningsförbud, informationsskyltar mm genomförs för att minska störningar för arten.

Storlommen är fridlyst i hela landet.