Fiskgjuse (Pandion haliaetus)

Utbredning: Fiskgjusen häckar i alla svenska landskap utom på Gotland och förekomsten är störst i de mellansvenska områdena och södra Småland. Den europeiska populationen av fiskgjuse är i huvudsak koncentrerad till Sverige och Finland. I mitten av 80 talet skattades den svenska populationen till ca 3 200 par.

Flyttning: Fiskgjusen flyttar söderut i augusti och september till tropiska Västafrika. De kommer åter till Sverige i slutet av mars till början av maj. Ettåriga ungar stannar kvar i vinterkvarteren första sommaren.

Häckning: Fiskgjusen bygger sitt risbo i toppen av bredkronigt träd (oftast tall) och ofta i anslutning till vatten. De som regel 3 äggen läggs i senare delen av april och maj och ruvas under 37-41 dygn. Ungarna blir flygfärdiga efter 50-54 dagar, de senast kläckta ungarna efter ca 60 dygn.

Föda: Fiskgjusen är i huvudsak fiskätare och fiskar endast ytligare gående fiskar ner till en meters djup. Vitfisk och gädda och abborre är vanliga byten.

Hot: Det största hotet mot arten är störning under häckningstid från friluftsliv t ex kanoting, båttrafik, sportfisk, skogsavverkningar samt försurningen som orsakar minskad fiskföda samt upplagring av tungmetaller i fisken.

Landstigningsförbud och upplysningsskyltar inom utsatta fiskgjusars häckningsområdena är en åtgärd för att minska störning liksom upplysning om fridlysta områden på fiskekartor etc.

Arten är fridlyst i Sverige.