Sädgås (Anser fabalis)

Utbredning: Sädgåsen häckar i den nordliga barrskogsregionen i Sverige från Dalarna och nordvästra Hälsingland och norrut. Under 1900-talet har häckfågel-populationen minskat markant. Den svenska populationen beräknas till ca 1 000 häckande par fast siffran är osäker.

Flyttning: Under perioden september till april besöks södra Sverige av rastande sädgäss vilka "rekryteras" från norra Sverige samt delar av Ryssland. Det rastande höstbeståndet i södra Sverige har beräknats till mellan 50 000 och 70 000 individer med de största koncentrationerna vid Tåkern i Östergötland (max 50 000 i oktober) och i Skåne. Det innebär att merparten av rasen A. f. fabalis, vars världspopulation beräknas till ca 80 000 ex, övervintrar i södra Sverige. Andra viktigare rastlokaler i södra och mellersta Sverige är Kvismaren och Östen i Närke samt Hjälstaviken och flera andra lokaler i Uppland. Sädgässen kräver skyddade nattplatser i form av ostörda sjöar eller havsvikar på inte alltför långt avstånd från födosöksområdena.

Häckning: Sädgåsen häckar i öppen torr barrskogsmark i anslutning till myrar, tjärnar, bäckar eller översilningsmark. De anländer till häckningslokalerna i slutet av april och början av maj. Ungarna blir flygga vid två månaders ålder och följer föräldrarna på flytning söderut under hösten och vintern.

Föda: Födan utgörs under sommaren av bl a fräken, ängsull, kråkbär, samt starr, gräs och örter. På rastlokalerna kräver gässen stora öppna fält med lämplig föda såsom stubbåkrar med spillsäd, skördade fält med rester av rotfrukter ( t ex potatis, betor eller morötter) eller sädesbrodd.

Hot: Sädgässens nedgång i Sverige kan sammanhänga med upphörd myrslåtter och nedläggning av silängssystem. Den har decimerats av jakt, framförallt av den ruggfågelfångst och fångst med sax som bedrevs under 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Arten har också missgynnats av dikningar, skogsavverkningar och skogsbilvägdragningar. Arten är mycket känslig för störning på häcknings- och även ruggningsplatserna.

Sädgåsen är fridlyst i Sverige med undantag för skyddsjakt som får bedrivas i Östergötlands- och Örebro län samt Falköpings-, Grästorps-, Lidköpings-, Mariestads-, Skara-, och Töreboda kommuner i Västra Götalands län under september och oktober om sädgässen uppträder vid odlade fält och det behövs för att förebygga skada.

Skyddsjakt får också bedrivas i Skånes- och Blekinges län från 1 januari t o m 15 mars om sädgässen uppträder vid fält besådda med höstgrödor och det behövs för att förebygga skada. Dock är skyddsjakt förbjuden dagligen efter kl 11.00.

Grågås (Anser anser)

Utbredning: Grågåsen häckar längs kusterna i Bohuslän, från Skåne till Uppland samt i Hälsingland och i norra Ångermanland till Norrbotten. Den häckar också på Öland och Gotland och i sjöar i södra och mellersta Sverige. Den svenska populationen beräknades 1980 till ca 1 700 till 2 200 häckande par men den har ökat sedan dess.

Flyttning: Efter ruggningen samlas stora skaror grågäss i juli till början av september i skyddade havsvikar och näringsrika sjöar i södra och östra Götaland samt östra Svealand. Under september inräknas större mängder grågäss i flockarna. Under 1996 och 1997 uppgick antalet grågäss till ca 69 000 ex. Grågåsen flyttar i september och oktober till Nederländerna och Spanien och kommer åter i slutet av februari till april. Grågåsen övervintrar i ökande utsträckning i södra Sverige.

Häckning: Grågåsen bygger sitt bo av växt- och vassdelar i skydd av vegetationen i vass, buskar eller på låga gräsbeväxta holmar omgivna av vatten. De 4-9 äggen läggs i slutet av mars till början av maj och ruvas 28-29 dygn. Ungarna blir flygfärdiga efter ca 10 veckor och gåsfamiljen håller ihop till nästa häckningssäsong.

Föda: Födan utgörs under sommaren av bl a fräken, ängsull, kråkbär, samt starr, gräs och örter. På rastlokalerna betar grågåsen på rågfält, av mogen stråsäd, ärtor

Hot: Grågåsen förföljdes hårt under senare delen av 1800-talet och in på 1900-talet. Omkring 1930 påbörjades utplanteringar av arten i Kalmarsund därifrån den senare framgångsrikt spred sig till Blekinge och Öland på 60-talet.

Grågåsen är fridlyst i Dalarnas-, Gävleborgs-, Jämtlands-, Västernorrlands- och Västerbottens län samt i Norbottens län med undantag för gränsälvsområdet* till Finland där jakt är tillåten från kl 11 den 20 augusti t o m 15 september samt Norrbottens kustområde (inom 500 m från havsstrand) där jakt är tillåten från 25 augusti t o m 15 september.

*Med gränsälvsområdet menas Torne, Muonio och Könkämä älvar där dessa utgör gräns mot Finland samt längs dessa älvsträckor ett område på 200 m:s bredd räknat från älv- respektive sjöstrand.

Vidare får grågås jagas i inlandsområdet (längre än 500 m från havsstrand) i övriga landet söder om Dalarnas- och Gävleborgs län under perioden 11 augusti till 31 oktober och längs kusterna i detta område får grågås jagas från 21 augusti t o m 31 oktober. På Gotland och Fårö är jakt tillåten 20 juli t o m 15 september.

Skyddsjakt får i samma område bedrivas i kustområdet 20 juli t om 20 augusti och i inlandsområdet 20 juli till 10 augusti om grågåsen uppträder vid odlade fält om det behövs för att förebygga skada.

I Hallands- Skånes- och Blekinges län är jakt förbjuden dagligen efter kl 11.00 under oktober månad och det gäller både inlands- och kustområdet.

Kanadagås (Branta canadensis)

Utbredning: Kanadagåsen är en nordamerikansk art som inplanterats i Sverige. Den häckar idag vid invatten i södra och mellersta Sverige och i landskapen längs norrlandskusten samt i Jämtland och södra Lappland. Den svenska populationen beräknades 1982 till ca 50 000 ex men den torde ha ökat ytterligare efter detta. I vissa kustområden förekommer den häckande på i princip alla öar och skär.

Flyttning: Kanadagåsen flyttar i oktober till december till Skåne, Danmark, tyska Östersjökusten och Nordsjön. De är mera spridda än grågås och sädgås och endast en mindre del av kanandagässen uppträder på de lokaler som omfattas av gåsinventeringar. De uppträder i södra Sverige under perioden september till november med upp till 13 000 gäss. Milda vintrar inräknas i Skåne liknande summor i januari. I januari 1998 var antalet inräknade gäss väsentligt högre än vid något annat tidigare tillfälle med totalt 27 000 ex varav 24 000 i Skåne.

Häckning: Kanadagåsen häckar på öar och skär i skärgården, i vegetationsrika sjöar men även mera ordinära inlandsvatten. De häckar också på myrar, längs vattendrag och åar.

Föda: Födan utgörs under sommaren av vattenväxter, fräken, ängsull, kråkbär, samt starr, gräs och örter. Även insekter, maskar, kräftdjur och blötdjur äts under sommaren. På rastlokalerna näringssöker kanadagässen på åkermark och gillar särskilt rapsodlingar men även råg och vete. De äter också grönalger och strandväxter.

Övrigt. Kanadagåsen inplanterades i Sverige med början vid Kalmarsund omkring 1930 och har sedan dess framgångsrikt etablerat sig i stora delar av landet.

Kanadagås får jagas i Gävleborgs-, Jämtlands-, Västernorrlands- och Västerbottens län samt Norrbottens län utom gränsälvsområdet under perioden 25 augusti t o m 31 december. I gränsälvsområdet är jakten tillåten från 20 augusti kl 11 t o m 31 december. Skyddsjakt på kanadagäss i detta område får utföras från 20 juli t o m 24 augusti om gässen uppträder vid odlade fält och det behövs för att förebygga skada.

I länen söder om de ovan nämda länen och undantaget Hallands- Skånes- och Blekinge län får kanadagåsen jagas från 11 augusti till 31 december samt skyddsjakt bedrivas 20 juli t o m 10 augusti om kanadagäss uppträder vid odlade fält och det behövs för att förebygga skada samt också under perioden januari t o m mars om kandagäss uppträder vid fält besådda med höstgrödor och det behövs för att förebygga skada.

I Hallands-, Skånes, och Blekinge län får jakt bedrivas från 11 augusti t o m 31 december men under perioden oktober till december är jakt förbjuden dagligen efter kl 11.00. För skyddsjakt inom detta område gäller samma bestämmelser som de ovan uppräknade gällande för området norr om Halland-, Skånes och Blekinges län och söder om Jämtlands- och Gävelborgs län.