Alternativ till skyddsjakt

Alternativ till skyddsjakt på fåglar

Skyddsjakt syftar ofta till att decimera populationer eller enstaka individer av arter som anses förorsaka människan skador och/eller ekonomiska förluster i olika sammanhang. Det kan gälla jordbruk, fiskodling, fasanuppfödning m m. Enligt Sveriges Ornitologiska förenings åsikt måste man redan vid planeringen av sådan verksamhet räkna med eventuella förluster orsakade av den vilda fågelfaunan. Om förlusterna inte är ekonomiskt tolerabla får man i första hand vidta åtgärder för att utestänga eller skrämma iväg fåglarna.

Denna information är ett första försök att samla in kunskap och erfarenheter om alternativen till skyddsjakt. Bristen på kunskap vad gäller möjlighet att skrämma iväg fåglar från fält med grödor, fiskodlingar, hackspettsangripna hus etc gör att det ofta är lättare att fatta ett beslut om att avliva enstaka fåglar i tron på att man har löst problemet. I de allra flesta fall när vi betraktar fåglar som "sanitär olägenhet" orsakas problemen av oss människor. Problemet med mås- och trutfåglar, kråkor och skator som utnyttjar soptippar, matavfall i städer etc och beror på att vi människor åstadkommer miljöer som fåglar lär sig att utnyttja. Att sedan idka skyddsjakt på fåglarna innebär att man enbart bekämpar symtomen på sanitär problem, ej problemet självt.

I avvaktan på att vi skall komma till rätta med orsakerna till problemet är det därför viktigt att vi lär oss andra sätt att förhindra fåglar att utnyttja det dukade bord vi ger dem än att skjuta dem.

Riktlinjer

I Sveriges Ornitologiska Förenings riktlinjer i jaktfrågor finns en speciell punkt som tar upp skyddsjakt. Där säger förening bl a att