Gäss och tranor i gröda

Problem

De fåglar som främst skapar problem på odlingsfälten är grågås, sädgås, kanadagås och trana. De uppträder under sensommar och höst. Fåglarna betar i den växande och mognande grödan, vilket innebär ekonomiska förluster för brukare som har stora ansamlingar av dessa fåglar på sina marker.

Skador på odlad gröda kan normalt förekomma i följande fall:

Gässen kan orsaka skador i nysådd och spirande säd när de betar. Även liggsäd "furageras" av gässen och sädgåsen äter också växande morötter. Skadesituatioen kan variera mellan olika år beroende vädersituation och beroende på vid vilka tidpunkter jordbrukarna har kunnat skörda olika fält. T ex så betade sädgässens huvudmassa i Kvismareområdet under hösten 1998 på spillsäd i stubbåkrar varvid "trycket" mot morötter uteblev helt, till skillnad mot säsongen 1997.

Tranorna kan åstadkomma skador vid tre odlingstillfällen: i nysådd och nyuppkommen säd, i nysatt potatis och i blastdödad potatis.

I nysådd och nyuppkommen säd orsakar en flock tranor snabbt bestående skador genom sin noggrannhet i radvis upplockning av korn och spirande sädesstrån.

I nysatt potatis kan tranorna också snabbt förorsaka stor skada genom sitt letande efter sättpotatisen. Dock är det inte den nysatta sättpotatisen de söker, de provhugger i den några gånger, lämnar den och går till nästa potatis med samma procedur. Tranorna söker uppenbarligen den "ruttna" halvårs- eller årsgamla potatisen. Uppenbart är också att tranorna helst söker den nedmyllade potatisen och är ringa eller inte alls intresserad av sättpotatisspill som ligger ovanpå marken.

I huvudsak är det nordflyttande tranor som söker sig till och kan göra skada på nysådda vårsädesfält. Områdets häckande tranor håller sig helt inom sina "skogsrevir".

Att uppfattningen om hot från tranor mot potatis- och sädesfält inte alltid stämmer med verkliga förhållanden framgick vid flera tillfällen under våren-försommaren 1998 i Kvismareområdet i Närke. Förekomsten av tranor kunde tillfälligtvis vara stor, 40 - 70 individer, i ett sädes- eller potatisfält. Vid upprepade tillfällen och vid noggrann undersökning kunde konstateras att tranorna noga penetrerade till vändtegar och i åkerkanterna hopdragna strängar av kvickrot, sannolikt på jakt efter skalbaggar eller möjligen ännu spirande skott av kvickrot.

Att tranorna under hösten 1998 åstadkommit förhållandevis få hot och ringa skada beror till stor del på årsmånen, som i detta fall gynnade en tidig skörd av säd. Spillsäd utgör uppenbart en favoritföda för tranor och avleder därigenom deras uppmärksamhet från annan gröda.

Rekommendationer till odlare

Vänta så länge som möjligt med höstplöjning. Om gässen och tranor har kontinuerlig tillgång till stubbåkrar om hösten kan detta minska skadorna till annan känslig gröda i ett område. En morotsodlare bör t ex vänta med plöjningen så långt som möjligt. Tidig stubbharvning bör undvikas i ett gåsområde.

Av tranornas preferens för nedmyllad "rutten" potatis följer svårigheter att avleda dem från nysatta potatisfält genom någon form av utfodring med färsk potatis.

Avledande utfodring med säd till höstens norrifrån, och på spillsäd furagerande, flyttranor är orealistiskt med tanke på den stora tillgången på och konkurrensen från stubbåkrar.

När det gäller översomrande ungtranor har effekten av utfodring med säd prövas med framgång på nyskördad ensilagevall.

Åtgärder

Både gäss och tranor kan man med ljud- och visuella effekter skrämma från fält med värdefulla grödor till andra åkrar som kanske redan är skördade. Nedan följer några exempel alternativa metoder som prövats med mer eller mindre gott resultat. Länsstyrelsen i Örebo län har ett speciellt projekt över skadeförebyggande åtgärder i lantbrukets odlingar med en bevakningsgrupp som jobbar med att hjälpa brukare med att sätta ut gasolkanoner och andra skrämselanordningar samt att taxera skördeskador.

För ytterligare information kan man kontakta Ragnar Edberg som jobbat praktiskt med att prova ut olika skrämselmetoder m m. Telefon 0582 - 420 50 eller e-post ok23@algonet.se.

Schasning

Som odlare kan man försöka med egna insatser att avvärja hot mot sina grödor under de inledande fågelbesöken och i avvaktan på om situationen skall bli kritisk. Den enklaste metoden är någon form av schasning, man går, cyklar eller far med bil ut mot sin hotade åker, viftar med armarna och/eller åstadkommer höga ljud, t.ex. skjuter skrämskott.

Metoden att imitera en flygande örn är förvånansvärt effektiv, även på långt håll, gentemot såväl tranor som gäss och har tämligen lång skrämseleffekt. Man ställer sig väl synlig i landskapet, håller armarna rakt utsträckta åt sidorna från kroppen och för dem upp och ned i samma lugna takt som en örn använder sina vingar. Inom loppet av någon minut har fåglar på kilometerlångt avstånd uppfattat rörelsen och tar till vingarna. Metoden har skrämseleffekt på tranor, gäss, änder och vitfåglar.

Flaggor

Skrämselflagga bestående av en ca 2 meter hög s.k. stakkäpp med påfästad plastsäck kan man lätt göra själv.

Omdömen:

Flaggorna framstår inte som något realistiskt hjälpmedel i skrämselutrustningen. Det praktiska genomförandet blir att odlarna placerar flaggorna utmed fältens ytterkanter och dikesrenar, vilket lämnar fältens inre delar öppna för ohotade besök av tranor.

Gasolkanon

Effektivt och mycket anlitat hjälpmedel i Närke har varit gasolkanoner som sätts ut på fälten och avger skottsalvor om tre skott ungefär en gång i halvtimmen.

Omdömen:

Heliumfyllda drakar

The vigilante helikite (Den vaksamma draken) är namnet på en drake som uppfunnits i England och använts över odlingsfält där sedan 1993. Draken är den enda praktiskt användbara "lättare-än-luft" draken som finns i världen idag. Den fylls med helium och kan flyga med eller utan vind upp till 60 m upp i luften i många dagar utan tillsyn eller skötsel. Draken är en av de mest populära "fågelskrämmorna" i Storbritannien. Den är lätt att använda och tyst. Den finns i två utföranden: "Zip" Vigilante Helikite för tempererade klimatzoner och Lightweight Helikite för områden med varmare klimat.

Draken är billigare per ha än någon annan avskräckningsmetod. Studier på tusentals gårdar och försöksstationer i England föreslår följande ungefärliga kontrollyta för vilda fåglar under vanliga skadesituationer. (Arealen skiljer beroende på vilken grödan är): Övervintrande gäss 15-20 ha och stationära gäss 8-10 ha, duvor 8-10 ha, kråkfåglar 1-6 ha, starar 1-3 ha, skarvar 4 ha vid odlingar och 400 m vid vattendrag och älvar, hägrar 4 ha, övriga tättingar 1-2 ha, måsar/trutar 1-2 ha.

Ögonattrapper

Ett enkelt sätt man själv kan pröva är att tillverka decimeterhöga rovdjursögon och sätta eller hänga upp i det odlingsfält eller den potatisåker man vill skydda. Ögonen görs enklast genom att klippa ut en cirkelrund platta med en diameter på ca 1 dm. Trä, plåt och plast är bättre material än papp eftersom det skall klara av att stå ute i regn och rusk. Skivan målas på båda sidor med en svart pupill och en gul eller orange iris. Ögonattrapperna sätts lämpligen upp två och två (så det liknar ett rovdjur) och placeras på olika ställen i fältet. Antingen kan de sättas upp på pinnar eller kanske ännu bättre hängas upp så att det blir vindrörelse i dem. Tranor och gäss upptäcker de stora ögon på rätt så långt avstånd och känner fara att gå för nära. Nackdelarna med denna metod är samma som med flaggorna dvs att de "står i vägen" i samband med brukandet av marken.

Ögonattrapper kan man även pröva att sätta upp i jordgubbs- och bärodlingar för att skrämma undan trastar och andra bärälskande tättingar.

Spegelreflexanordningar

The "Peaceful Pyramid Birdscarer", en engelsk, bilbatteridriven spegelreflexanordning. Denna anordning sätts ut på det fält man vill skydda. Flygande gäss och tranor upptäcker de snett uppåtriktade spegelreflexerna på rätt långa avstånd och undviker dem.

Vindsnurrror

I Närke har 10 stycken modifierade vindsnurror satts in som skrämselanordningar. Skrämseleffekten har varit god och förefaller allra bäst som komplement till gasolkanon. Även när det är vindstilla har snurran god skrämseleffekt.

Åter till huvudsida