©

På Okinawa, där karate kommer ifrån, finns ett begrepp som kallas giri vilket betyder lojalitet eller förpliktelse. Detta begrepp används brett över hela Japan, men inte i väst. Här ses karate ofta som en handelsvara, som kan köpas på ett varuhus. "Här har du betalt, ge mig nu karate för pengarna."

Dessa människor förstår inte vad sann karate är, vilket leder till splittring och konflikt. Vi får karatesport och karate konst. Karatesport uppmuntrar vinnare genom att besegra andra. Sann karate lär dig att din motståndare är du själv, dina inre motsättningar. Du utvecklar alltså dig själv, men inte på andras bekostnad.

I det här ljuset får en lärare stor betydelse för dig och en förutsättning för ert förhållande är bl a tilltro och lojalitet.

Lojalitet är ett dubbelriktat förhållande mellan lärare och elev. Läraren undervisar och eleven tar tacksamt emot. Sådan är karaten tänkt att vara, som ett förhållande mellan far och son.

I sportkarate behöver man inte vara lojal, om vinnandet är allt som räknas. Det är bara att växla mellan olika instruktörer, i hopp om att nästa skall hjälpa en att vinna.

Men för den skull är det inte fel att lära från andra stilar och system. Bara man inte byter stil och tillhörighet. tävlingsmästare kommer och går, deras tid är begränsad. Den som tränar sann karate har inga begränsningar, han kan träna hela livet.

Men tävlingen kan vara en del i karate, bara man förstår att det är en smal sektor, tekniskt och i tid, något för ungdomar.

Giri har tyvärr ersatts med ego, vilket är att beklaga. folk tränar ett tag för att sen byta stil, eller sluta helt. Gräset är ju alltid grönare på andra sidan?.

Nej sann karate tar många år att förstå. Den fysiska tekniken lär man snart in, men att förstå sitt kampkonstsystem rakt igenom tar minst 20 år.

Fast ibland kan en elev ha goda skäl att lämna sin lärare, han kanske blev lurad, missledd, etc. Eller kanske han kom ifrån en tävlingsinriktad klubb, men upptäckte att karate är mer än att bara vinna tävlingar.