Berguv Nord  -  Statistik

 

Ringdata 1977-1997

Dödsorsaker för 336 återfunna berguvar i Norrland 1977-1997.


Ringmärkningscentralens statistik

 

Arter som varit ringmärkta där dödsorsaken anges med elström och/eller kollision med elledning.

 

Berguv 26,6 %

Glada 21,1 %

Slaguggla 19,3 %

Kungsörn 11,0 %

Kattuggla 10,4 %

Sångsvan 9,9 %

 

Tornseglare 9,4 %

Tjäder 9,0 %

Tornfalk 7,4 %

Fiskgjuse 7,4 %

Fjällvråk 5,3 %

Duvhök 5,3 %

Ormvråk 5,2 %

 

 

Av den totala andelen el- eller ledningsdödade fåglarna så har tre arter en stark ökning där strömgenomgång är orsak.

 

Berguv  27,7 %  - 43,4 %

Kattuggla  42,4 % - 49,4 %

Slaguggla  42,9 % - 73 %

 

 

 

 


Italiensk studie av berguv 1994-2003

 

Journal of Applied Ecology 2004.   Redovisning av arbete utfört av F.Sergio et al.

 

 

Utgångspunkt

 

·       Eldöd har ofta framhållits som orsaken till att uvstammen försvinner i vissa regioner och orsaker till nedgången av hotade arter har bara studerats i begränsad omfattning

 

·       Berguven är en av de arter som är mest påverkad av eldöd vilket orsakat oro hos bevarandegrupper. I en genomgång av ett 25-tal studier var eldöd framförd som den främsta dödsorsaken och den har även ökat de senaste tre decennierna, oavhängigt andra orsaker. Alltså;

 

Eldöd är ensamt den största orsaken till att berguvar dör och problemet är ökande.

 

·       Norsk telemetristudie visade att 55 % av 27 frisläppta uvungar dog eldöden inom ett år från frisläppande. Dödligheten hos vilda ungar var ännu högre (Larsen & Stensrud. 1987)

 

·       I Sverige har isolering av transformatorer startas för att minska risken för dödlighet i transformatorer (Berguv Nord 1983)

 


Studien

 

·       I studien har två populationer av berguv i Italienska Alperna och Appeninerna undersökts med avseende på dess påverkan av eldöd.

 

·        I studien har eldöden undersökts genom att bedöma skillnaderna i befintliga revir och revir som sällan varit ockuperade och övergivna revir.

 

Resultat

 

Lågriskområdet

·       I områden med mindre risk varierade uvdöden under året men med en koncentreation till perioden när ungfåglarna börjar flyga (alltså sensommar-höst) och pekade på att uvungar som sprider sig påverkas av stolpar som varit goda jaktplatser.

 

·       Boplatsvalet var oberoende om det fanns kraftledningar i närheten men mindre stabila revir som inte används varje år ligger närmare ledningar än de stabila reviren.

 

Högriskområdet

·       Revir nära kraftledningar på lägre höjdnivåer var i ökande grad övergivna vilket ledde till en brant nedåtgående, och utspridd population med låg täthet och en ökande population på högre höjdnivåer.

 

·       Även om det inte fanns någon skillnad i häcknings-framgången, ökade risken för eldöd i elstolpar närmare än 200 m från häckningsplatsen till förlusten av några- eller alla ungar i kullen. Ca 17% av de flygga ungarna dog eldöden.

 

·       På populationsnivå i 8 studerade alpina områden så är tätheten av berguv lägre i områden där risken för eldöd är större.

 

Slutsammanfattning

·       Resultaten visar hur en diskreta störningar kan påverka häckningsframgången och snabbt påverka förutsättningarna för en hotad art och leda till en begränsning av stammen.        

 

·       Riktlinjer för arters bevarande bör prioritera isolering av kraftledningsstolparna, som är den troligaste dödsorsaken (t.ex. goda jaktplatser och nära häckningsplatser) och säkerställa att alla nya ledningar är rovfågelsäkra.

 

Slutsatser för bevarande – Förslag till åtgärder

 

·       Av 1817 undersökta ledningsstolpar i Trentoregionen var 13 % säkra och 79 % var av de två mest farliga typerna för berguv.

 

·       I princip varje ledningsstolpe som en uggla sätter sig i utgör en dödsrisk.

 

·       Ledningsstolparnas lokalisering (nära bra födosökrevir eller boplats) har förmodligen större betydelse för dödligheten än själva designen.

 

·       P.g.a. mängden ledningsstolpar i området är det orealistiskt att åtgärda alla befintliga stolpar men de som skall åtgärdas skall åtgärdas snabbt enligt följande förslag från forskargruppen.

 

  1. Isolera alla stolpar inom 200-300 m från kända bon.

 

  1. Isolera alla stolpar inom 300 m från klippväggar, bergsbranter etc.

 

  1. Isolera alla stolpar med mer än 40-50 % öppen mark inom 100 ms radie från stolpen.

 

  1. För populationen i Abruzzo som är hårt utsatt (vikande) skall alla stolpar isoleras inom 2 km från stabila boplatser.

 

  1. Insistera på att elbolagen bygger nya linjer som inte är farliga vilket är billigare än att anpassa äldre ledningslinjer. Som exempel på kostnad anges att åtgärda och elsäkra en äldre linje kostar 400 USD/stolpe medan nykonstruktion av en trefas tangent pole (vad det nu är??) kostar 25 USD/stolpe.

 

  1. Digitalisera alla stolpar i GIS och även stolpdesignen och inför ett systematisk inrapporteringssystem i GIS över dödsfall och incidenter med fåglar.

 

  1. Gör adekvata populationsundersökningar (monitoring) efter genomförda åtgärder på ledningsnätet.

 

  1. Utvärdera landskapsbilden som överkorsas av ledningar för att minska ledningsförekomsten i öppna områden med få alternativa sittplatser/spaningsplatser för rovfåglar och ugglor.

 


Protecting Birds from Powerlines. EU-kommissionen 1-4 december 2003.

 

 

·       Farligaste typerna av stolpar är

 

-         de med upprättstående isolatorer

-         de med ett spann mellan ledningarna mindre än 1,4 m

-         med ledningarna monterade på stolptoppen eller överliggare där isolatorn har ett gap mindre än 60 cm.

 

·         Åtgärder för att förhindra strömgenomgång!

 

I Tyskland har myndigheten i april 2002 infört en ny riktlinje i lagstiftningen (§ 53) som säger att:

 

”Nyuppförda ledningsstolpar och annan teknisk utrustning måste utföras så att möjligheten att fåglar dödas genom strömgenomgång utesluts. Åtgärder för att minska riskerna för fågeldöd måste genomföras på befintliga ledningsstolpar och annan teknisk utrustning på linjer med 10-60 kV inom den närmaste 10-årsperioden.”

 

·         Åtgärder för att förhindra kollision

 

- Inventeringar och undersökningar före byggnationer  för att klarlägga viktiga flyttfågelstråk (dag- och natt) under olika årstider

 

- Jordkabel används där det är möjligt

 

- Luftledningarna”göms undan” i skydd  av vegetation, byggnader etc.

 

- Undvik att fragmentera upp landskapet med ledningar. De bör förläggas längs med vägar-järnvägar.

 

- Ledningarna skall ha så litet spann som möjligt i vertikal riktning mellan trådarna.

 

- Tydliga synbara svartvita  markörer sätts upp på kabeln  speciellt på den neutrala ledningen (?) på högspännings-ledningar.

 

- Under planeringsfasen av nya ledningslinjer skall ornitologisk information inhämtas och ett gott samarbete etableras mellan elbolag och naturvårdare för att finna optimala lösningar – vilket är av ett allmänt intresse.

 

För nya ledningslinjer skall man välja den bästa teknik -och designlösning så att man ej behöver speciella markörer eller speciella skydd eftersom varaktigheten på dessa element under normal servicperiod är 50 år och därmed ej beräknad att behöva bytas ut.